Alla aspekter av livets temporalitet
Några tankar kring finlitteratur
Barn läser barnböcker, ungdomar läser ungdomsromaner och vuxna läser rysliga vuxendeckare. Är det så verkligen? Eller? Vad som är “vuxet” eller “mogen” litteratur kanske är en definitionsfråga. Här följer lite tankar kring detta.
Ungdomsböcker för vuxna?
Samtliga sju böcker i serien om Harry Potter.
Många ungdomsböcker kan faktiskt passa vuxna också. Några vanliga exempel på det är “Sagan om Ringen” eller “Harry Potter”: Framförallt Harry Potter var en storsäljare även bland många vuxna. När den första boken släpptes, kanske i slutet på 90-talet tror jag det var, så hade jag flera lärare som faktiskt själva tyckte jättemycket om dem. Idag skulle jag kanske tycka att böckerna var en smula barnsliga, men även “vuxna” böcker inom sci-fi tenderar att vara lite barnsliga enligt vissa.
Vissa kritiker kanske skulle kunna anse att mogen litteratur bör vara mer förankrad i realism. Sedan har jag aldrig hört talats om att någon fantasybok skulle vara aktuell för att vinna Nobels litteraturpris. Fast vem vet... Den dagen kanske också kommer.
Definitionen av finlitteratur
Ska man vara språkpolis så kanske man skulle kunna ifrågasätta begreppet “finlitteratur”, eftersom att smak och tycke faktiskt är någon subjektiv. Det är inte nödvändigtvis objektiv fakta eftersom att man upplever saker olika.
Böcker är mer en unik upplevelse och något du tolkar fritt än till exempel en film som du tittar på och ser hur det ser ut. Perceptionsförmågan är inte identisk med någon annan som läser boken. Man kanske föreställer sig att en viss karaktär i boken är på ett visst sätt och ser ut på ett visst sätt, vilket inte stämmer överens med vad andra föreställer sig. Böcker är ändå begränsade vad bekommer detaljer.
Vilhelm Moberg
Många finsmakare eller bokmalar, eller vad man nu vill kalla dessa entusiaster, kanske skulle hävda att klassisk engelsk litteratur hör till vad som anses lite finare. Man kanske också upplever att till exempel Vilhelm Moberg eller Hjalmar Söderberg författarskap som något av det bättre. Detta återspeglas inte minst hos antikvariatens prissättning på eftertraktade utgåvor.
Sedan kanske finlitterära verk inte är fullt så lättlästa och barnvänliga som det som inte anses vara finlitterärt. Det räcker inte med att säga att finlitteratur måste vara vuxenböcker. Kioskvältare som Camilla läckberg räknas inte heller dit, så det bör man också vara medveten om. Jag personligen gillar ändå inte Läckberg, om man bortser från det faktum att hon vågade gifta sig med en ung man.
Skribent: Daniel